Forskare:

Därför älskar skåningen sin gås

SKÅNE. Varför äter vi gås och var kommer traditionen ifrån? Henrik Jönsson, fil dr och docent i etnologi vid Lunds universitet reder ut begreppen.

Varför äter vi gås och hur långt upp i landet gör vi det?

– Att vi äter gås går tillbaka till att hösten var bästa tiden att slakta gås på. Den hade då fått gå och äta sig fet på spillsäden från åkrarna. Gåsslakten skedde tidigare än grisslakten, som blev mera förknippad med julmaten. I bättre hem förekom gåsstek på bordet på söndagsmiddagarna från november till jul.

– Fram till skiftesreformerna var gåsskötsel en naturlig del av bygdemenskapen i större delen av Sverige, men därefter koncentrerades gåsskötsel till Skåne och Gotland, och därmed även gåsätandet.

Hur långt tillbaka sträcker sig traditionen, och var kommer traditionen ifrån?

–Själva festligheten med gåsaätande på hösten kan spåras åtminstone tillbaka till medeltiden. Den legitimerades dels med att det var helgonet Martin av Tours (som betraktas som kristenhetens grundare i Frankrike) dödsdag den 11 november. En gammal legend berättar om hur Martin förråddes av gässens kacklande när han gömde sig för att han i sin blygsamhet inte ville bli biskop. Den 11 november var också dag som vintern inträdde, och som alla övergångar ansågs denna viktig att markera.

Var det något för alla förr eller bara de som hade det bättre ställt?

– Traditionen att äta gåsmiddagar började faktiskt i borgerliga miljöer, men spreds under 1800-talet till allmogen. Som andra festligheter var det svårt för de fattigaste att kunna delta, men gåsskötsel var något som det inte var helt ovanligt att obesuttna bönder kunde ägna sig åt, även om de inte hade råd att hålla grisar eller kor.

Är svartsoppan lika gammal som själva gåsamiddagen?

– Ja och nej. Blodet har alltid tagits tillvara, till soppor eller korv, men själva kombinationen svartsoppa och gås är mer sentida.

De traditionella menyer som oftast syns idag, svartsoppa med krås, gås, äpplekaka, är det något som går tillbaka i tiden eller är det nutida påhitt?

– Det första belägget för denna meny kommer från mitten på 1800-talet från en restaurang i Stockholm. En traditionell skånsk Mårten skulle bestå av smörgåsbord, lutfisk, risgrynsgröt, gås och till dessert sockerkaka, äggost eller ibland spettkaka.

Som synes är det en del som försvunnit med åren men också Henrik Jönsson tycker också det är synd att vi inte äter gås så ofta.

– Jag tycker det är lite tråkigt att gåsen som är en så fin matfågel nästan enbart äts helstekt en gång om året. Man kan göra så mycket på gås - salta, sylta, koka in och så vidare. Kokt, kall, sprängd gås är hur gott som helst. För att inte tala om vilken smak det ger att steka i gåsfett.

Publicerad 02 November 2017 05:00

Lokaltidningen Trelleborgs nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag