Personen på bilen har inget med artikeln att göra.

Personen på bilen har inget med artikeln att göra. Foto: Lumen Digital/Adobe Stock

Insänt: ”Jag undrar vad hon har fått utstå i denna skånska byhåla”

INSÄNT. Skillnaden mellan våra sommarjobb är att jag föddes till en medelklassfamilj i Sverige, och hon föddes till en arbetarklassfamilj i Rumänien. Från första dagen satt hon där, på prick när butiken öppnar. Hon tar aldrig en dag ledigt. Varje dag hälsar hon, ”Tjena kompis!” och hennes ansikte spricker upp i ett brett leende.

När jag sitter i kassan och dagdrömmer ser jag henne genom glaset på butiken. Hon tittar ner, blundar ibland som för att glömma, eller för att komma ihåg. Så fort steg hörs, vaknar hon också ur sina dagdrömmar, lyfter blicken och ler, vinkar och utbyter dom artighetsfraser hon lärt sig på svenska. När stegen lämnar, lämnar också leendet. Ingen ska få se henne olycklig, för hon är duktig på sitt jobb. Hon är den lyckliga tiggerskan.

Dom allra flesta kunder ger henne en slant, hälsar artigt och går vidare. Många kallar henne ”den lilla flickan”, och tar sig tid för en pratstund. Jag gladdes över den synliga välviljan, ända tills den dag min kollega ifrågasatte varför jag ens pratade med henne. Då väste hen i mitt öra ”du vet att hon suger av gamla gubbar på parkeringen va?”. Hen hånlog, och påstådde stolt att hen själv sett henne gå iväg med många av dom män som tagit sig tid att prata med henne. Jag blev så äcklad. Äcklad av min kollegas hånfullhet, av utnyttjande män, och av min egen naivitet. Jag undrar vad hon har fått utstå i denna skånska byhåla. Även om detta bara är ett illvilligt rykte, vad har hon tvingats göra för att överleva?

Jag hatar er. Ni hjärtlösa landsystrar som hånler och pekar finger, utan att ha förstånd till att förstå hur global fattigdom ter sig. Jag hatar er, mina empatilösa landsbröder, som utnyttjar andras desperation. Lockar henne med era skrynkliga 100-lappar, inbillar er själva att ni hjälper till. Som fattig ska du ställa upp, stå ut - svälja allt.

Jag älskar er. Ni som fortfarande har empati i bröstet, ni som står upp för de svaga. Vi är i majoritet, och vi förtjänar också att höras. Det är svårt när det brölas och bräks, men det går. Det måste gå.

Det enda hon vill sa hon, är att hennes barn och mamma ska kunna komma och bo hos henne. Därför har hon nu accepterat ett erbjudande om att jobba som fruktplockare i Sydeuropa. Hon är på väg dit nu. ”Jag kan inte bara sitta här och tigga, det blir inte bra”, sa hon. Till er som tror att människor som tigger ”egentligen har pengar” eller ”det är deras eget val”, så kanske detta exemplet kan få er att förstå fattigdomens desperation och grymhet. Tror ni denna unga kvinna hade utfört sexuella tjänster på en smutsig parkering om det inte var för utbytet av pengar? Tror ni hon hade riskerat liv och lem för att korsa Europa endast på en mans ord, för chansen att få ett betalande jobb? Använd hjärnan och hjärtat ni fått till låns. Välviljan finns där inuti er; den ligger bara i ide, där kylan av groende främlingsfientlighet har förvisat den. Låt inte makthavares idiotiska populism förgrumla vår evolutionära instinkt och förmåga att ta hand om varandra, ty utan värme i samhället har vi inget samhälle kvar att orda om.

Sommarjobbaren

Publicerad 03 August 2019 00:00