Cirkeldeltagarna ser inte sin högkänslighet som begränsande, utan som en tillgång. Det blir ofta tillfällen till skratt och igenkänning när de möts. På bilden Irene Sjödahl, Anita Kinnman, Lars Brandel och Maritta Hallgren.

Cirkeldeltagarna ser inte sin högkänslighet som begränsande, utan som en tillgång. Det blir ofta tillfällen till skratt och igenkänning när de möts. På bilden Irene Sjödahl, Anita Kinnman, Lars Brandel och Maritta Hallgren. Foto: Markus Celander

Högkänsliga utbyter erfarenheter

"Jag finner en tröst i att jag inte är ensam om detta"

TRELLEBORG.

På Vuxenskolan i Trelleborg pågår under våren en samtalscirkel för högkänsliga personer. ”Vi är sex deltagare nu, men ser gärna att fler kommer hit. Behovet att få ventilera detta är stort, säger initiativtagaren Lars Brandel.

Av
Markus Celander

Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som uppskattningsvis finns hos 15–20 procent av mänskligheten – kvinnor som män. Det innebär att de är extra mottagliga för såväl fysiska som emotionella intryck och bearbetar dessa intryck länge och grundligt.

– Ibland hör man att vi ältar, men jag tycker det har en negativ klang. I stället för ältande säger jag processande, säger en kvinna i samtalsgruppen.

Att älta innebär ett resultatlöst tjatande, som ibland kan vara rent kontraproduktivt och begränsande, men många högkänsliga ser inte sig själva som begränsade, menar kvinnan.

– Jag analyserar en situation väldigt noga, så när samma sak händer nästa gång så är jag förberedd och har tänkt ut åtta till tio möjliga lösningar.

Alla i samtalscirkeln kände en lättnad av att finna ett ord för sitt tillstånd, och att det forskats om det sedan 1990-talet. Högkänsligheten tar sig olika uttryck från person till person, men gemensamt för cirkeldeltagarna i Trelleborg är att de känt sig udda – att de inte tål alla ljuden i köpcentret, att de inte kan stoppa tårarna när arbetskamraterna pratar om något tragiskt på lunchen, att de har ett starkt kontrollbehov.

– Men när jag läste om högkänslighet så blev det ett kvitto på att det är okej att vara så här. Lite egen. Tidigare kände jag det som ett handikapp att jag tog in andra människors känsloläge och själv blev så lätt ledsen för deras skull, men nu finner jag en tröst i att jag inte är ensam om att känna så, säger en i gruppen.

Personerna i gruppen ser tvärtom högkänsligheten som en tillgång. De har alla, eller har haft, kreativa yrken, och de menar att deras oförmåga att filtrera alla intryck och deras starka empati gör att de finner svar och idéer som annars kanske hade gått dem förbi.

De försöker inte längre dölja sina reaktioner på situationer – blir det för rörigt och jobbigt och de har svårt att ta sig ur bearbetandet av intryck så söker de sig till en lugnare plats tills det känns bättre igen. Det kan vara ett avskilt rum eller att gå en promenad, berättar en av dem.

– Jag accepterar det. Sån är jag, och jag är öppen med det numera.

Lars Brandel betonar vikten av att högkänsliga får träffas och prata med varandra.

– Jag är övertygad om att många fler behöver det. I denna tid av digitalisering behöver vi hitta tillbaka till det fysiska mötet, till det värdefulla samtalet som skänker oss mening.

Samtalscirkeln om högkänslighet hålls på Vuxenskolan i Trelleborg, Hamngatan 22, på tisdagskvällar klockan 18–19.30.

Publicerad 16 February 2019 09:28