TEST. Mitsubishi Pajero är samma andas barn som Toyota Land Cruiser 150. Alltså en fullvuxen, rymlig och stryktålig terrängkombi, lika hemmastadd ute i storskogen som i asfaltdjungeln. Precis som medtävlaren från Toyota har den urstarka hjulupphängningar.
Hjulen är individuellt upphängda, fram med dubbla tvärlänkar och bak med multilänk, och underredet skyddas mot uppstickande stenar och grenar av robusta hasplåtar. Det är alltså inte fråga om några från vanliga personvagnar övertagna, småklena grejor, såsom det kan vara på många stadsjeepar.

Kostar kilo

Men den robusta uppbyggnaden kostar både kilon och kronor. Och de många kilona gör att Pajero kräver en hel del energi, och därmed bränsle, för sin framdrivning. Testbilens stora, fyrcylindriga diesel samarbetar väl med den femväxlade automatlådan och förbrukade minst 0,85 liter per mil vid blandad körning. Med sina 441 Newtonmeter i vridmoment ger den dock den tunga bilen fullt tillräcklig omkörningsacceleration och backtagningsförmåga. På tomgång låter den en hel del, särskilt utåt. Men inne i vagnen, särskilt i landsvägsfart, susar den diskret. Överhuvudtaget är åkkomforten god och man sitter vilsamt på de lagom släta och mjuka framstolarna.

Genom de höga, vertikala rutorna har man en fin överblick över omgivningen. Ett riktigt reservhjul sitter utanpå den sidhängda bakdörren och inkräktar inte på det lättlastade, rejäla lastutrymmet. Foto: Ian Maasing

Lite trångt

Tyvärr har konstruktörerna dragit upp golvet en bit i mellansätet, varför längre personer får knäna obekvämt uppåtvinklade? Och varför är golvet ännu högre upp i baksätet? Så att egentligen bara barn kan sitta någotsånär uthärdligt därbak. Det bakersta sätet är alltså egentligen bara ett nödsäte och får mestadels ligga helt nedfällt i lastrumsgolvet. Med nedfällt baksäte får man plats med massor av skrymmande gods i lastutrymmet, exempelvis en större länsstol eller en rejäl tvättmaskin.

Pajero är robust uppbyggd med stabila hjulupphängningar och en effektiv arbetande drivlina med fördelningsväxellåda med hög och låg växel, konstruerad för grovjobb i skogs- och jordbruk om så krävs eller som potent dragbil med möjlighet att dra släp upp till 3500 kg med E-behörighet. Foto: Ian Maasing

God kurshållning

Bilens goda kurshållning påverkas inte av tung last och styrningen är lugn. Men vid parkeringsmanövrer något vevig, med alldeles för många rattvarv mellan fulla hjulutslag. Antispinn och antisladd håller bilen i styr vid häftigare gaspådrag och rattningar. Pajero är dessutom en potent dragbil med möjlighet att dra släp upp till 3500 kg med E-behörighet.
Med sin goda markfrigång på 21 centimeter, korta överhäng fram och bak, tillkopplingsbara fyrhjulsdrift och låsbara mittdifferential samt lågväxel tar sig Pajero fram även på leriga skogsstigar med decimeterdjupa traktorspår, genom mindre vattendrag med möjlighet att vada i 70 centimeter djupt vatten eller partier med vassa stenar och kvistar stickande upp överallt. Skulle någon sten sticka hål på något av de robusta däcken, finns ett riktigt reservhjul lätt åtkomligt utanpå bakdörren. Precis som det ska vara på en riktig terrängkombi.

Föraren har en god överblick över omgivningen från sin vilsamt släta och höga stol. Och det nyckelmanövrerade startlåset vid rattkransen, handbromsspak och spak för tvåhjuldrivning/fyrhjulsdrivning/lågväxel/diffspärr är så vardagspraktiskt! Instrumenten är föredömligt lättavlästa. Foto: Ian Maasing